Det är söndag igen och trots att solen har skinit ibland har den näst sista augustihelgen i år inte riktigt känts så somrig. Jag vet inte riktigt vad som krävs, för jag har ätit frukost på en solig balkong, gått på fest i klänning och sandaler, viftat bort getingar på ett café och känt mig kär och hållit i hand. Ändå är det ingen riktig sommarkänsla som infunnit sig. Kanske är det lika bra att acceptera att den är på väg att ta slut.
Å jag längtar bort, vill se något annat, lämna denna plats. Det har varit så många kansken och tal om resor som aldrig blivit av och när jag hör om alla andras resor längtar jag så att jag snart blir galen. Men nu finns inga planer och en mörk tid ligger framför oss. Det får bli många levande ljus, tekoppar att värma händerna på. Kanske rödvin, biobesök och cafémys. Förhoppningsvis även förälskelse och kärlek. Allt för att ta vara på och njuta av det som är och måste bli. För sen, någon gång, måste jag få komma bort.
