måndag 22 februari 2010

På kontoret igen

Hinner sjunka ner i soffan några sekunder innan telefonen ringer. Det har varit en tuff dag på jobbet. Tre femtedelar av styrkan var borta. Två var vi som kämpade oss igenom allt arbete och som trots allt lämnade jobbet ganska nöjda med oss själva.

Jag svarar och vet med detsamma att min tid i soffan är förbi. Ut i kylan, på perrongen, tåget och in på kontoret. Ett helt annat kontor än det jag lämnade tidigare. Tyst, mörkt och öde. Ringer några samtal framför datorn och när jag sitter där med kaffekoppen och ett nerkluddat block framför mig tänker jag på honom. Han befinner sig bara en gata bort. Jag skulle kunna gå förbi, men har inte energin.

När jag släcker ner och klär på mig för att gå hör jag mobilen plinga till. Det är han som undrar hur jag mår. Jag går ner i tunnelbanan innan jag svarar att jag är på väg hem. Synd att han inte hörde av sig lite tidigare svarar han, för då hade jag kunnat komma förbi. Jag väntar på perrongen igen, på tåget och ut i kylan innan jag utmattad sjunka ner i soffan.

onsdag 17 februari 2010

Början till något

Det börjar bli ljusare, ute. Jag längtar efter förändringar. Men det blir inga, inte nu. Något tynger ner och gör det omöjligt att orka. Jag börjar lite försiktigt här och där med olika projekt och tankar, men inget blir slutfört. En skiss, en text, en idé. Tillsammans blir de en början till något.

Jag springer ner till gymmet, sätter molekylerna i rörelse och hoppas att energin skall stanna kvar. Det känns bra att röra på sig, men allra mest längtar jag efter att promenera med solen i ansiktet.

Hemma sjunker jag ner i soffan och somnar till en stund framför nyheterna. Då har alltid mörkret tagit över och det känns som kväll resten av dagen. Men det blir i alla fall ljusare.

söndag 14 februari 2010

Fånigt kommersiellt jippo?

En söndagskväll i soffan. Självaste Alla hjärtans dag och här sitter jag i soffan iförd morgonrock och pyjamas och känner mig ganska nöjd. Jag har spenderat dagen med min älskade familj.

Fånigt kommersiellt jippo som skall få oss att spendera mera. Men också en dag som får oss att treva efter varandra. Drivna av en rädsla för ensamheten eller kanske ett sökande efter bekräftelse. Visst är jag väl älskad?

Många singlar bävar inför denna dag. Den är väl bara tänkt för de som lever parvis. Men det kanske även kan vara den dagen då den som i hemlighet längtat vågar träda fram och blotta sina känslor för någon. Vad vet jag?

Jag tycker det ändå kändes ganska bra att inte behöva fundera över vad jag skulle ge till min käraste (eftersom jag inte har någon sådan) utan i stället behandla dagen som vilken som helst.

lördag 6 februari 2010

Minnen i en flyttkartong

Sitter på golvet med sagoböcker, pussel, dockor och brev utspritt omkring mig. Nästan allt känns bekant även om jag glömt mycket. Vem jag var då. Här ligger små ledtrådar framför mig. Hälften av dockorna har jag klippt av håret på. Men någon hårfrisörska blev jag ju inte, och det kanske jag kan förstå när jag ser dem nu.

Jag häpnas över en del teckningar. En blyertsskiss av en äldre man med djupa fåror i ansiktet. Till och med fått till skuggorna i ansiktet. Jag var femton då.

Studentmössan, jag är så glad att den visade sig finnas i en av kartongerna. Vänder på den och hittar orden som står skrivet med bläck på insidan. Min första stora kärlek.





Kill Bill, tända ljus och Periquita Reserva

Fredag kväll. Kill Bill, tända ljus och Periquita Reserva. Efter filmen spelar vi musik och pratar en massa skit om ingenting alls och precis allting.

”Gillar dig som fan” säger han och tittar allvarligt på mig.

Kvällens låt är Beast Of Burden med The Rolling Stones.

På morgonen står jag länge i duschen. Låter varmvattnet skölja bort den svagt molande huvudvärken orsakad av för lite sömn och rödvin. När jag kommer ut har han gjort te. Vi dricker smoothies och äter mackor med stekt ägg framför Nyhetsmorgon. Ser en tant skrapa fram tjugofemtusen i månaden och suckar avundsjukt.

Tittar lite i en second hand butik innan vi tar farväl vid tunnelbanan. Tror inte jag vill ses igen. Så är det jämt nu. Antingen vill han och inte jag eller så är det tvärtom. Traskar hem och sätter på en kopp kaffe.