En söndagskväll i soffan. Självaste Alla hjärtans dag och här sitter jag i soffan iförd morgonrock och pyjamas och känner mig ganska nöjd. Jag har spenderat dagen med min älskade familj.
Fånigt kommersiellt jippo som skall få oss att spendera mera. Men också en dag som får oss att treva efter varandra. Drivna av en rädsla för ensamheten eller kanske ett sökande efter bekräftelse. Visst är jag väl älskad?
Många singlar bävar inför denna dag. Den är väl bara tänkt för de som lever parvis. Men det kanske även kan vara den dagen då den som i hemlighet längtat vågar träda fram och blotta sina känslor för någon. Vad vet jag?
Jag tycker det ändå kändes ganska bra att inte behöva fundera över vad jag skulle ge till min käraste (eftersom jag inte har någon sådan) utan i stället behandla dagen som vilken som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar