Nätterna på tunnelbanan kan ibland kännas outhärdliga. Ett tåg är inställt och vi tvingas vänta arton minuter på denna deprimerande plats. På tåget ser jag en reklambild med en kvinna i ett badkar och jag önskar så att det kunde vara jag som låg där i stället. På en annan perrong får jag vänta arton minuter till och jag vill verkligen inte vara där. Sluter ögonen och försöker låtsas att jag inte finns just då.
En kille slår sig ner bredvid mig på bänken och jag måste studera honom, för att lista ut hans status. Mår han dåligt måsta jag fly bort. Ibland tänker jag att jag är bra galen ändå och borde söka hjälp. Men jag tvingar mig att sitta kvar. Har på högsta volym och börjar räkna ner tiden i antal låtar. Bara tre kvar. Och jag tar mig hem även denna natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar