Inte riktigt bra

Söndag kväll har blivit min fiende. Helgen är nästan över, allt roligt förbi och ännu en arbetsvecka att vakna till. Det känns sorgligt varje gång.

Lördagen spenderade jag med att åka kors och tvärs med tunnelbana, buss och pendeltåg till 3-årskalas, 30-årsfest och en inflyttningsfest däremellan. Det blev allt som allt en mycket trevlig dag, kväll och natt. Vi kom hem mycket sent och jag välte ner sänglampan i min fumlighet. Glassplitter över golvet och nästa morgon vaknade jag med huvudvärk i en skitig lägenhet med trasig sänglampa.

Och nu känner jag den här känslan av obehag och något extra den här söndagen för jag tänker på att om en vecka är det jag som fyller 30. Tänkte först att det skulle bli mysigt, lugnt, med familj och vänner. Åh nu vet jag inte, kan jag inte bara få en time out och fundera. Min oroliga själ har vaknat till och jag vill nog inte fylla 30 i alla fall. Det känns inte riktigt bra. Nej, det känns inte alls bra.

Och kvällens låt: Hope There's Someone - Antony & The Johnsons