Minnen i en flyttkartong

Sitter på golvet med sagoböcker, pussel, dockor och brev utspritt omkring mig. Nästan allt känns bekant även om jag glömt mycket. Vem jag var då. Här ligger små ledtrådar framför mig. Hälften av dockorna har jag klippt av håret på. Men någon hårfrisörska blev jag ju inte, och det kanske jag kan förstå när jag ser dem nu.

Jag häpnas över en del teckningar. En blyertsskiss av en äldre man med djupa fåror i ansiktet. Till och med fått till skuggorna i ansiktet. Jag var femton då.

Studentmössan, jag är så glad att den visade sig finnas i en av kartongerna. Vänder på den och hittar orden som står skrivet med bläck på insidan. Min första stora kärlek.