Han står i baren, nickar till mig. Jag nickar tillbaka. Lutar mig över disken.
- Känner igen dig?
En kollega visar det sig. Vi pratar en stund. Det är vid sådana här tillfällen man får veta hur det egentligen är. Han är missnöjd med sin lön och blir inte mer nöjd när han får höra att min ligger aningen över hans. Han vill egentligen jobba med ett mer kreativt jobb, men tryggheten i det här lockar mer. Han försvinner iväg på toaletten och jag beger mig ut i folkhavet igen. Finner mitt sällskap.
Vi smuttar på vin, dansar och småpratar med folk. Ser kollegan vid flera tillfällen och innan han går ger han mig en sista nick. Fastnar i ett samtal med en kille. Efter en stund tar han ett steg bakåt och utbrister:
- Men du, du är ju snygg!
- Eh, jaha?
- Men vad säger du, ska vi hångla?
När lamporna tänds hämtar jag ut min jacka och åker hem. Det sista glaset vin var onödigt kan jag tyvärr konstatera när jag på Östermalms perrong sluter ögonen för en stund. Måste genast öppna dem för att konstatera att universum inte snurrar som en torktumlare.
Sover oroligt och sjunker in i olika drömmar. På morgonen stryker någon mig över armen. Stelnar först till. Det ska ju bara vara jag här, men inser att det fortfarande är en dröm. Väljer att stanna kvar, omfamnas av drömmen en stund till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar