Funderar över hur tidigt det är legitimt att gå och lägga sig en fredagskväll när mobilen plötsligt piper till. Såg framför mig en lugn kväll i soffan när ett litet meddelande förändrade allt.
”Får jag komma över till dig nu, en sista gång?”
Minns vårt sista samtal någon månad tidigare. Han frågade om vi skulle ses och jag tvekade en sekund. Han förstod och efter vi lagt på kom tårarna. Ibland måste man vara den som sårar, men jag hatar det.
Jag svarar att han får komma förbi. Jag vill ha honom här, ibland, men han får avgöra själv vad som är bra för honom. Öppnar med rufsigt hår och pyjamasbyxor. Trodde kanske att han skulle bli avskräckt, men det visade sig istället att pyjamasbyxor var riktigt sexigt. Vaknade till med jämna mellanrum, men det var det värt. Varma läppar mot min axel, en strykning över min arm.
Som vanligt en lång frukost framför nyhetsmorgon. En promenad i vårsolen och mot min vilja har han fastnat i mina tankar.
Står emot impulsen att höra av mig, men när mobilen piper till nästa gång är jag säker på att det är han. Men jag har fel. Helt otippat, han jag bytte nummer med för ett par veckor sedan. Drar mig till minnes en fin ytterrock och mjuka läppar. Förstår inte vad han vill, men jag svarar på meddelandet. Han fortsätter att skriva utan att föreslå något konkret och någonstans inom mig drar jag en djup suck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar