Jag borde inte, men kan inte låta bli. Men när jag vaknar en stund senare i soffan känner jag mig inte ett dugg piggare. Någonting har förändrats, i luften eller med ljuset. Kylan tar sig in genom kläderna och får mig att frysa och svettas på samma gång.
När jag promenerar hem från jobbet känner jag mig arg, utan anledning. Väl hemma inser jag att jag känner mig låg, deppig. Även det utan anledning. Det känns som om hösten redan är här och jag vill inte. Sommaren, den behagliga underbara sommaren bara försvann utan förvarning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar