Det är svårt ibland att sortera bland alla händelser, stora som små, och förstå. Vad betyder allt? Är det något att lägga vikt vid eller är det bara en massa slumpvisa händelser som ibland vävs samman?
Jag noterar en man framför mig, på trottoaren. Han ser inte mig, går tyst bakom. Han traskar ut i gräset till ett stängsel. Börjar vicka på en varningsskylt som sitter fastnitad i stängslet och jag funderar över om han vill plocka bort den, kanske som en suvenir. Men han fiskar fram något bakom skylten, något vitt. Kanske en hopvikt lapp, ett kärleksbrev, vägbeskrivning, en kod eller en påse med vitt pulver, kokain….? Min fantasi vet inga gränser, men jag får nog acceptera att jag aldrig kommer att få veta.
En kväll slår migränen till, kör över mig och jag tvingas kapitulera. Ligger i sängen med slutna ögon i timmar. Det är då jag hör dem. Mitt fönster står öppet liksom deras och de njutningsfulla stönen tycks komma från alldeles bredvid. Och är det inte just i sådana stunder livet känns som mest ironiskt? Jag ligger och plågas, har så ont att jag vill kräkas till ljudet av mina grannar, ett älskande par.
Jag läste i lokaltidningen att inbrottstjuvarna slår till när du sover. Nämnde det för min kollega som då berättade om en kvinna. Hon hade vaknat mitt i natten av att en kudde trycktes mot hennes ansikte samtidigt som hon våldtogs. Jag bor inte så långt ner, men det gjorde mig ändå nervös och i går natt hann jag bara slumra till innan jag vaknade. Någon stod i dörren till mitt sovrum och jag försökte få bort synvillan genom att blinka, men denna någon stod kvar. Pulsen rusade och hjärtat bankade så hårt att jag trodde jag skulle kvävas. Men det var ingen där, bara min hjärna som spelar spratt med mig i ett halvvaket tillstånd.
En morgon går vi till tunnelbanan tillsammans, han och jag. Jag sträcker mig efter tidningen City i ett av ställen utanför ingången. Efter några steg märker jag att jag i stället håller i SVD. En bra start får man väl säga, på alla sätt.
Och han kom med blommor en dag. Som ett tecken på vad han känner sa han och min värld gungade till för en sekund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar