Jag har svårt att få ur mig orden nu. Tankarna far runt som vanligt, men blir inte till något. Jag har en hel del att berätta, men ändå stannar allt kvar. Tänker att det inte är så viktigt, men egentligen är det nog bättre att säga mer än inget.
För ett par veckor sedan packade jag ner underställ och tjocktröjor för en weekend i fjällen. Hade inte åkt på flera år och jag kände hjärtat banka när jag for ner för den första backen. Det gick, även om jag inte kände mig särskilt snygg.
Av någon anledning har jag fastnat i ett mellanting mellan vuxen och barn, vet inte riktigt vad jag ska se mig som. I skidbacken var jag definitivt en snorunge igen. Nu försöker jag vara vuxen med en (minimalt) liten konjak bredvid mig i soffan. Jag har lyft den till munnen flera gånger och ställt tillbaka den igen med en kväljning. I mataffären bad jag att få köpa några trisslotter och kassörskan svarade att då vill hon minsann se min legitimation.
”!!! Eh, jaha ja?” svarade jag aningen förbryllad och räckte fram legitimation. Hade inte ens slagit mig som ett möjligt scenario. Hon tittade på mig igen och sa ”Du ser så ung ut….jag tänkte kanske 22” och så log hon lite ursäktande. Inte vann jag något heller.
Trevlig helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar