Det snöar i maj och jag snörvlar mig igenom dagen. Tanken på en joggingtur bleknar i takt med att högen med använda näsdukar växer.
När jag kommer hem ser jag att min cykel har vällt utanför porten och jag kan inte hålla tillbaka ett ”men va fan….” innan jag ställer upp den igen. Hemma lägger jag mig i sängen med en bok. Efter en stund ligger boken bredvid mig och jag tänker att jag bara ska blunda. Känner en duns över bröstet, som en katts små tassar som trampade runt. Jag hinner tänka att jag inte har någon katt när trycket plötsligt ökar, trycker ner mig i sängen så jag får svårt att andas. Kämpar emot tills trycket släpper taget och jag kan ta mig upp till ytan och verkligheten. Så igen, ett nytt tryck. Över halsen denna gång, samma procedur och nästa gång över magen tills jag flämtande rullar runt på sidan. Ibland känns det som om drömmarna blandas med verkligheten och jag får svårt att skilja på vad som är vad. Som om jag hallucinerar. Jag skyndar mig upp ur sängen. På med jackan och ut i regnet och vinden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar