Hinner sjunka ner i soffan några sekunder innan telefonen ringer. Det har varit en tuff dag på jobbet. Tre femtedelar av styrkan var borta. Två var vi som kämpade oss igenom allt arbete och som trots allt lämnade jobbet ganska nöjda med oss själva.
Jag svarar och vet med detsamma att min tid i soffan är förbi. Ut i kylan, på perrongen, tåget och in på kontoret. Ett helt annat kontor än det jag lämnade tidigare. Tyst, mörkt och öde. Ringer några samtal framför datorn och när jag sitter där med kaffekoppen och ett nerkluddat block framför mig tänker jag på honom. Han befinner sig bara en gata bort. Jag skulle kunna gå förbi, men har inte energin.
När jag släcker ner och klär på mig för att gå hör jag mobilen plinga till. Det är han som undrar hur jag mår. Jag går ner i tunnelbanan innan jag svarar att jag är på väg hem. Synd att han inte hörde av sig lite tidigare svarar han, för då hade jag kunnat komma förbi. Jag väntar på perrongen igen, på tåget och ut i kylan innan jag utmattad sjunka ner i soffan.
3 kommentarer:
Oh, många som har det tufft på jobbet nu verkar det som...
Den där energin, den är fan som bortblåst. Ge mig uteserveringar och vår - pronto!
Ja, lite tufft nu (för dig också kan jag tänka).
Snart sitter man nog där, på uteserveringarna. Kände lite av pirret i dag när jag fick solen i ansiktet.
Skicka en kommentar