Semesterdagarna tycks rinna bort i hettan. Jag har slutat studera väderprognoserna och vaknar varje morgon utan att förvånas av solen som silar in mellan persiennerna och ljudet av fågelkvitter och barn som leker i plaskdammen utanför.
En sommarnatt spenderas under en bro med färglada lampor hängandes från brofästet. Vi svalkar oss med öl och cider och lyssnar till en fransk soloartist. Det är en natt som skulle kunna vara full av förväntan och spännande möten. Överallt finns sökande blickar, människor som kommer fram, som vill att vi ska följa med. Vårt intresse är svalt och jag känner mig ganska nöjd när jag beger mig mot tunnelbanan. Någon kommer fram till mig. Säger att han ska skjutsa hem mig, att jag är söt och skall följa med honom. Jag svarar att jag ska åka med tunnelbanan. Han tar ett hårt grepp om min handled, gör mig illa, när han drar mig mot en taxi. Sliter mig loss och han säger förlåt, men jag är redan på väg bort med bultande hjärta. Vill bara hem. Utanför porten möts vi igen, den svarta grannkatten och jag. Jag klappar henne en stund, för att hon finns där, för att lugna mig, trösta.
Dagen efter träffar jag honom igen. Vi promenerar en stund innan vi slår oss ner på en filt i skuggan. Småpratar, tittar på båtar och dricker kaffe från en termos. Känner att jag trivs där.
2 kommentarer:
Läskigt med den där taxi-snubben!
När jag väntade på tunnelbanan var det för övrigt en kille som frågade om jag ville gå på dejt, helt plötsligt.
Skum kväll!
Laanna: Ja, en udda kväll faktiskt. Alla var så på. Kanske är värmen?
Skicka en kommentar